Samhällskunskap: Sveriges befolkning åk 8-9

Nästa uppgift att göra i samhällskunskap finns nedan.

Läs igenom uppgiften noga, läs sedan bakgrundsmaterialet om Sveriges befolkning, för att kunna besvara uppgiften lättare.

Lycka till!

Enskild uppgift: Konsekvenser av befolkningssammansättningen i Sverige:

Vilka möjligheter finns det i Sverige kopplat till vår befolkning? Dvs. hur kan de bli bättre o landet genom den befolkning vi har?

Vilka problem finns det i Sverige kopplat till vår befolkning? Dvs. vilka svårigheter har vi i Sverige pga. vår befolkning.

Vilka konsekvenser får segregationen i samhället? Vad leder segregationen till?

Hur ska man i framtiden kunna öka integrationen? Hur ska människor från andra länder känna sig som en del av vårt land på ett bättre sätt?

Bakgrundsmaterial om Sveriges befolkning:

Befolkning: storlek nu idag och historiskt.

Sverige idag: ca 9,5 miljoner

1749: 1,8 (inkl. Finland)

1900: 5 miljoner (trots emigrationen 1865- 1940 då en miljon svenskar lämnade landet).

1950: 7 miljoner: ökningen efter 1950 beror på största delen på invandring, stor arbetskraftsinvandring 1950-1970, from 1970-talet invandring pga. politiskt engagemang för människor i länder med krig och konflikter. Stora diskussioner om invandringspolitikern framförallt under 1990-talet. 2003 och framåt tog Sverige emot fler flyktingar än övriga EU sammanlagt. 2011: ca 96 500: mest återvändande svenskar, irakier och polacker. Utvandrare samma år: 51 000.

Befolkningens sammansättning: Kvinnor 50,4% och män 49,6%..

Ålder: stor andel äldre människor pga. den ökade medellivslängden 81 år. Förväntad livslängd för kvinnor 84 år, för män 80 år. Befolkningstillväxt 0,7 %.

Etnicitet: 15 % födda i utlandet, flest från Finland, sedan kommer Irak. Ytterligare 4 % har bägge föräldrarna födda i annat land. Ansökan om medborgarskap kan ske efter fem år (undantagsregel tre år).

Geografisk fördelning: Befolkningstäthet 23/km².  Andelen invånare i städer 85,4 %. 85% av befolkningen bor i den södra tredje delen av landet och medan det bor 15% övriga delen av Sverige (norra 2/3). Tidigare en jämnare fördelning pga. att fler bodde på landet. Längre tillbaka var landsbygden den dominerande och städernas befolkning i en minoritet.

Språk: svenska. Övriga språk är samiska, finska, tornedalsfinska, romani, jiddisch som är officiella minoritetsspråk. Språk som andra minoriteter talar är inte officiella minoritetsspråk (ex. spanska, serbokroatiska och arabiska). Det finns ingen språkstatistik i Sverige som visar den procentuella fördelningen mellan olika språk.

Konsekvenser av befolkningens ojämna fördelning (ålder, etnicitet, geografisk fördelning och språk) ger stora skillnader socialt (hur man har det med arbete, bostad osv), kulturellt (språk, religion, intressen osv) och ekonomiskt (vilka ekonomiska möjligheter man har).

Befolkning och språk

Sverige är glest befolkat. Det gäller särskilt de norra delarna; ungefär 85 procent av invånarna bor i den södra tredjedelen. Nästan en femtedel är födda utomlands eller har föräldrar som båda kommer från ett annat land.

Andelen äldre i befolkningen är hög. Det beror på lång medellivslängd och många år med långsam befolkningstillväxt. Födelsetalen ligger dock över genomsnittet i Europa, vilket i kombination med stor invandring gör att folkökningstakten numera är förhållandevis hög.

När den första fullständiga folkräkningen genomfördes 1749 hade Sverige – som då inbegrep Finland – 1,8 miljoner invånare. Minskad barnadödlighet ledde till att befolkningsökningen sköt fart under 1800-talet. Den snabba tillväxten gjorde det svårt att försörja alla. Missväxt och religiös förföljelse bidrog till den stora utvandringen till främst Nordamerika: mellan 1865 och 1940 lämnade över en miljon svenskar hemlandet för gott. Befolkningen i Sverige uppgick vid sekelskiftet 1900 till drygt 5 miljoner.

På 1930-talet återvände en del emigranter, och under krigsåren 1939–1945 kom flyktingar från grannländer. Sverige sågs dock fortfarande som ett etniskt homogent land. Under senare hälften av 1900-talet blev Sverige däremot ett invandrarland med allt större etnisk mångfald. Befolkningsökningen – från 7 miljoner 1950 till 9,5 miljoner 2012 – berodde under perioden till största delen på invandring.

Behov av arbetskraft i industrin och den växande tjänstesektorn lockade många arbetssökande från främst de nordiska länderna och Sydeuropa under 1950- och 1960-talen. På 1970-talet, vid en tid då det politiska engagemanget för länder i tredje världen vuxit sig starkt, fick invandringspolitiken en ny inriktning. Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle, och landet öppnades för asylsökande och deras anhöriga som flydde från krig och konflikter eller av andra skäl. De flesta kom från Latinamerika och Mellanöstern.

I samband med konflikten i det forna Jugoslavien i början av 1990-talet ökade antalet asylsökande markant. Av dem som fick permanent uppehållstillstånd under 1990-talet betecknades en dryg tredjedel som flyktingar. Invandringspolitiken blev under en period en omdebatterad fråga. Vid början av 2000-talet ökade antalet asylsökande åter, bland annat som ett resultat av Sveriges inträde i EU-ländernas gränssamarbete inom Schengenavtalet. Efter USA:s invasion av Irak 2003 kom Sverige under några år att ta emot fler flyktingar därifrån än hela övriga EU sammanlagt.

Invandringen har fortsatt att ligga på en hög nivå. För 2011 var siffran cirka 96 500 personer, en liten minskning från de närmast föregående åren. Den största gruppen utgjordes av återvändande svenska medborgare, följda av irakier och polacker. Samtidigt ökade antalet utvandrare till cirka 51 000 personer. Av dem som utvandrade var runt hälften utrikesfödda. Antalet asylsökande som beviljades uppehållstillstånd låg under året på cirka 9 000.

Av den fast bosatta befolkningen 2011 var 15 procent födda i utlandet. Den största gruppen kommer från Finland; näst flest är de från Irak. Ytterligare drygt 4 procentenheter hade föräldrar som båda kom från ett annat land. Den som varit bosatt fem år i Sverige kan få svenskt medborgarskap.

Sedan urminnes tider har samer bott i nordligaste Skandinavien. Denna minoritet har ett eget, finsk-ugriskt språk. Den svenska samebefolkningen uppskattas idag till upp till 20 000 personer. 1993 valde de svenska samerna sitt första sameting – ett rådgivande organ till regeringen och riksdagen. I norra Sverige, framför allt i Tornedalen, bor också finskspråkiga grupper. Samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib (romernas språk) och jiddisch (ett germansk-judiskt språk) är officiella minoritetsspråk och särskilt skyddade.

Svenska fick lagskyddad ställning först 2009, då en ny språklag slog fast att det är huvudspråk och samhällsbärande språk i Sverige. Teckenspråk fick också en särskild ställning. I Finland och EU är svenska sedan tidigare officiellt språk.

Svenska bildar tillsammans med danska, norska, isländska och färöiska den nordiska grenen av den germanska språkfamiljen. Under senmedeltiden och på 1500- och 1600-talen påverkades svenskan starkt av olika tyska dialekter.

Från mitten av 1600-talet tillfördes svenskan en rad franska lånord genom invandringen av fransktalande valloner. Det franska inflytandet förstärktes under 1700-talet då man vid det svenska kungliga hovet och i överklassen talade franska. Under 1900-talet, och då främst efter andra världskriget, har påverkan från engelskan blivit allt starkare.

Befolkning och språk

Antal invånare	9 453 000 (2011)
Antal invånare per kvadratkilometer	23 (2011)
Nativitet/födelsetal- per 1000 invånare	12 (2010)
Mortalitet/dödstal - per 1000 invånare	10 (2010)
Fertilitetsgrad (antal födda barn per kvinna)	02 (2010)
Befolkningstillväxt- procent	0,7 (2012)
Andel invånare i städerna- procent	85,4 (2012)
Andel kvinnor- procent	50,4 (2009)
Andel män- procent	49,6 (2009)
Förväntad livslängd - år	81 (2010)
Förväntad livslängd för kvinnor- år	84 (2010)
Förväntad livslängd för män- år	80 (2010)
Folkgrupper	svenskar 81 %; övriga 19 % (bland andra finländare, irakier)
Språk	svenska har status som huvudspråk; samiska, finska, tornedalsfinska, romani och jiddish är officiella minoritetsspråk

Källa: landguiden.se Texten uppdaterad/granskad 28 december 2013 | Redaktör: Ylva Lindahl