FN, Nordiskt samarbete och EU

FN, nordiskt samarbete och framväxten av Europeiska unionen (EU).

FN: Efter andra världskrigets slut grundades FN (Förenta nationerna) som en ny fredsbevarande organisation. Man ville inte göra om samma misstag som med NF efter första världskriget utan organisationen har varit öppen för alla länder som vill.

I dag är 193 länder medlem i FN. FN har sitt huvudkontor i New York och leds av en generalsekreterare. Alla länder finns representerade i generalförsamlingen. Den stora makten i FN ligger hos säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet är en del av FN där alla fem vinnarnationerna från andra världskriget finns med. Övriga nationer turas om att sitta med i säkerhetsrådet, (totalt 15 platser). Ett stort problem för FN har varit att man bestämt att man alltid ska vara överens om alla beslut som säkerhetsrådet tar. Länderna har s.k. vetorätt dvs. om ett land sätter sig emot ett beslut kan inte FN ta ett beslut i den frågan.

FN har engagerat sig mycket i områden med stora konflikter och skickar då ut s.k. FN-soldater som fredsbevarare. Exempel på konflikter där FN varit medlande i är Kongokrisen på 60-talet, Cypern på 70-talet och f.d. Jugoslavien på 90-talet. En omstridd fråga har varit om FN-trupper får delta aktivt i strider eller om organisationen ska var helt fredlig.

FN har tagit beslut om t.ex. mänskliga rättigheter. Man har många organisationer som jobbar med specifika frågor som t.ex. WHO (världshälsoorganisationen). Svensken Dag Hammarskjöld har generalsekreterare 1953-61, men dog i en flygkrasch i Afrika. Nuvarande generalsekreteraren heter Ban Ki-Moon från Sydkorea.

Nordiskt samarbete: Länderna i Norden har en lång gemensam historia så samarbete kanske inte så konstigt. Efter andra världskriget har det mesta samarbetat skett mellan länderna i Nordiska rådet som startade 1952. Militärt samarbete har alltid stupat på att Finland haft ett avtal med Sovjetunionen, Norge och Danmark gick med i NATO och att Sverige hållit sig neutralt. De viktigaste frågorna som man samarbetat kring är passunionen och den gemensamma arbetsmarknaden som båda infördes 1954. Man har sedan dess kunnat resa mellan de nordiska länderna utan att ha något pass, något som också stimulerat resande. Man har också sedan dess lätt kunnat flytta mellan länderna för att arbeta. Stor arbetskraftsinvandring skedde på 50–60-talen från Finland till Sverige. Från 90-talet och framåt är det många svenskar som arbetat i Norge.

EU: Sedan andra världskriget har samarbete skett mellan flera olika länder och det har lett till organisationen EU (Europeiska unionen). Ett av målen när samarbetet startade var att hindra länderna i Europa från att kriga med varandra ytterligare. Ett av det första samarbetsområdet var med den s.k. Kol-stålunionen mellan Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Frankrike och Spanien. Detta samarbete ledde till EG (Europeiska Gemenskapen). EG var en tullunion dvs. tullfritt mellan länderna, men med gemensamma tullar mot andra länder. Fler och fler länder anslöt sig.  EG blev till EU 1993 och sedan 1995 är Sverige medlem i EU. Idag är 27 länder medlemmar. Det finns många saker som man samarbetar kring som t.ex. lagar och regler, miljö, utbyte av varor och tjänster osv.