FN, nordiskt samarbete och framväxten
av Europeiska unionen (EU).
FN: Efter andra världskrigets slut
grundades FN (Förenta nationerna) som en ny fredsbevarande organisation. Man
ville inte göra om samma misstag som med NF efter första världskriget utan organisationen
har varit öppen för alla länder som vill.
I dag är 193
länder medlem i FN. FN har sitt huvudkontor i New York och leds av en generalsekreterare.
Alla länder finns representerade i generalförsamlingen. Den stora makten i FN
ligger hos säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet är en del av FN där alla fem vinnarnationerna
från andra världskriget finns med. Övriga nationer turas om att sitta med i
säkerhetsrådet, (totalt 15 platser). Ett stort problem för FN har varit att man
bestämt att man alltid ska vara överens om alla beslut som säkerhetsrådet tar.
Länderna har s.k. vetorätt dvs. om ett land sätter sig emot ett beslut kan inte
FN ta ett beslut i den frågan.
FN har
engagerat sig mycket i områden med stora konflikter och skickar då ut s.k.
FN-soldater som fredsbevarare. Exempel på konflikter där FN varit medlande i är
Kongokrisen på 60-talet, Cypern på 70-talet och f.d. Jugoslavien på 90-talet.
En omstridd fråga har varit om FN-trupper får delta aktivt i strider eller om organisationen
ska var helt fredlig.
FN har tagit
beslut om t.ex. mänskliga rättigheter. Man har många organisationer som jobbar
med specifika frågor som t.ex. WHO (världshälsoorganisationen). Svensken Dag Hammarskjöld
har generalsekreterare 1953-61, men dog i en flygkrasch i Afrika. Nuvarande
generalsekreteraren heter Ban Ki-Moon från Sydkorea.
Nordiskt samarbete: Länderna i Norden har en lång
gemensam historia så samarbete kanske inte så konstigt. Efter andra världskriget
har det mesta samarbetat skett mellan länderna i Nordiska rådet som startade
1952. Militärt samarbete har alltid stupat på att Finland haft ett avtal med Sovjetunionen,
Norge och Danmark gick med i NATO och att Sverige hållit sig neutralt. De viktigaste
frågorna som man samarbetat kring är passunionen och den gemensamma arbetsmarknaden
som båda infördes 1954. Man har sedan dess kunnat resa mellan de nordiska
länderna utan att ha något pass, något som också stimulerat resande. Man har
också sedan dess lätt kunnat flytta mellan länderna för att arbeta. Stor
arbetskraftsinvandring skedde på 50–60-talen från Finland till Sverige. Från
90-talet och framåt är det många svenskar som arbetat i Norge.
EU: Sedan andra världskriget har
samarbete skett mellan flera olika länder och det har lett till organisationen
EU (Europeiska unionen). Ett av målen när samarbetet startade var att hindra
länderna i Europa från att kriga med varandra ytterligare. Ett av det första
samarbetsområdet var med den s.k. Kol-stålunionen mellan Belgien,
Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Frankrike och Spanien. Detta samarbete
ledde till EG (Europeiska Gemenskapen). EG var en tullunion dvs. tullfritt
mellan länderna, men med gemensamma tullar mot andra länder. Fler och fler
länder anslöt sig. EG blev till EU 1993
och sedan 1995 är Sverige medlem i EU. Idag är 27 länder medlemmar. Det finns
många saker som man samarbetar kring som t.ex. lagar och regler, miljö, utbyte
av varor och tjänster osv.